citronsyracykel...

Eller hur det nu var. Efter en dag med total köttning, rent ut sagt av TCA, Krebs cyklus alias citronsyracykeln (värt att nämna då är att alias inte är ett av namnen på denna underbara cyklus, utan är ett annat ord för alternativ.* har jag just nu inget annat än väten, syren och en och en annan fettsyra i hjärnan. Det är underbart vad lite man kan lära sig trots att man sitter och läser en hel dag. Ochs sedan är det faktiskt fantastiskt vad mycket man kan lära sig genom att bråka lite med sin läsekompis... för det att han hade rätt, ännu en gång... och efter det faktiskt enas om att glykolysen är bra för att man får ut energi ur den (2ATP, om man ska vara petig).

När Måns (min kära läsekompis) sedan ska visa för mig hur fett bryts ner i kroppen börjar han med att rita följande...

Med motiveringen, att han kan inte rita en människa, så att han hoppas att det gick till på samma sätt när dinosaurierna levde... Vet inte riktigt om det stämmer, men nu hoppas jag också det... Vi kom i alla fall fram till att fett är bra. (undra om det räcker med att kunna det till tentan?...)

Imorgon är det dags för annat... rygg och armar... latin, danska, svenska och engelska. Hoppas jag får ett extra minneskort till min hjärna i julklapp. Det hade verkligen varit en höjdare... börjar bli ont om plats. Och på torsdag väntar kadaver 11... livet leker!

Över och ut...

Anatomisk tröttet...

Man snackar om stress and strain... I modul 4 är det inte bara musklerna som stressas utan även det vi på det fina språket latin vill kalla encéphalon (hjärnan) är uppe på högvarv. Efter 8 timmars läsning där i alla fall 50% av tiden används till att lära sig termer på ett främmande språk, där det inte ens finns ett namn för det på svenska... eller det skulle kanske bli... nerven bakom muskeln som går genom armen... osv. Du fattar grejen. Ibland lär man sig uppskatta latinet, men bara när man faktiskt fattar vad det skulle heta om vi döpte det på svenska. Men vad säger ni om sternocleidomastoideus? Ta den nästa gång du spelar alfapet och du får riktigt många poäng.... Det är kanske därför vi läser anatomi - för att vi ska kunna slå alla vänner i alfapet.

Hur som så finns det ju en ganska stor fördel med att läsa anatomi... man läser även palpation. Med andra ord tillåtet tafs! Vi står i underkläderna och klämmer på varandra. Kan det bli bättre? Allt går egentligen ut på att vi ska klämma på muskler, ben, nerver och allt annat gosigt man kan klämma på. Egentligen är det ett ganska spännande fenomen. I måndags när vi hade lektion kom det in en grupp gymnasiestudenter... oups, där stod en hel klass i bara underkläderna. Denna utbildningen verkar ju toppen! Och det är den! Att läsa medicin är underbart roligt, och jag är priviligierad som får göra det!

Ps. Imorgon har jag min första FADL vakt... håll tummarna för mig...Ds

Magsjuka och tentaplugg...

det sammanfattar mina sista två dagar... började med att jag o8.30 fick ett sms från min überhurtiga vän Måns, som tycker att jag ska med ut och springa... tycker ni att jag är hurtig så har ni defitnivt inte träffat Måns. Men hur som... jag bangade ur, för jag mådde illa. Senare på förmiddagen kom grabbarna grus hit och vi lagade krabbelurer, pannkakor och scones... De åt med god aptit, medan jag kände ett stadigt illamående, som jag inte riktigt förstod var det kom ifrån. Efter två timmars etikdiskussion... så gick det inte längre... då markerade jag tydligt att jag var trött på diskussionen genom att lägga en stabil spya på golvet. Stackars grabbar som var tvungna att torka kräk efter mig... Å andra sidan visar det att de är ena riktigt goa grabbar. All respekt till den som torkar halvt nedbruten föda...
Gårdagens sjukdom har dock medfört att jag idag har ytterst knappa krafter. Har inom två dygn lyckats få i mig 2 äpplen, en vetebulle och vatten... hejja mig! Snacka om bra uppladdning inför tentan på tisdag.
Idag la vi sista handen vid tentaplugget... trist att en del fortfarande sitter och pluggar intensivt... då börjar man verkligen undra vad det är man har missat... jaja, over and out för denna gång.  Sensmoralen denna gång... vänner som torkar ditt kräk, är riktiga vänner...

Kondital...

Haha... så här manlig kände jag mig igår när jag gjorde två konditionstest, och precis som Carl min gode vän på odense07, som i dagens inlägg skröt om sitt marklyft, så får väl jag kontra med mitt konditionstest... Eller snarare mina två konditionstest. Det första var ett cykeltest där två killar, jag och en tjej till skulle cykla, och var tredje minute skulle mer och mer belastning läggas på... Vem slutade med bäst resultat ?! Jo, jag... hahaha....

Det var allt för den här gången... det andra testet vill jag inte redogöra för. Kan ju alltid skylla på att jag gjort ett test bara fem minuter innan. Även om jag vet att det är en dålig ursäkt... klart slut

puha...

vissa veckor är bara inte som andra. Allt skräp började med att jag i tisdags fick veta att vi skulle anmält oss till höstens tentor i tisdags... bull... danskar... så nu får vi se om det blir något tentaskrivande för mig den här terminen överhuvud taget. Annars är det ju party som gäller (eller inte...) lite smått deprimerande om jag får säga det själv, vilket jag ju faktiskt får iom att det faktiskt är min blogg. Jaja... det är inte slut än. När besten i mig lugnat sig över detta, så var det bara dags för att nästa sak skulle hända.

Vissa dagar är det nog inte meningen att man ska gå upp ur sängen. Vissa veckor ska man nog bara bädda ner sig och läsa en bra bok, se några houseavsnitt och helt enkelt bara inte göra något som kan orsaka något. Så kändes det verkligen idag när jag insåg att det som absolut inte fick hända hade hänt. Jag hade låst in mina nycklar i rummet. De låg så fint på skrivbordet när jag lugnt och sansat smäckte igen dörren. När jag kom ner i köket och skulle låsa upp letade jag efter nycklarna och fann snabbt ut att jag inte hade dem... de låg på skrivbordet..ahahhahahahhaha, frustration är min paroll. Vad gör man? Pajjar en ruta... nej, dum idé. Försöker bryta sig in... nä, det funkade inte. Tur var väl det. Hade jag kunnat de, hade ju vem som helst kunnat ta sig in. (Även om det i detta fall hade varit en betydligt billigare lösning). Nä, istället blev det till att ringa en låssmed... vad skulle han ha för att öppna dörren? Jo 500 sura kronor. Var det första gången jag låste mig ute? Japps... var det sista... definitvit... nästa vecka blir det att gå till en låssmed och göra 10 kopior av nyckeln och ge dem till diverse vänner... kanske till och med gräva ner en och en annan i trädgården. Puha... det är helt enkelt inte min vecka.

vila...

Vackert, eller hur? Så här vill jag minnas min sommar. En sol som värmer en vinterfrusen kropp, 
och fyller ett mörkt sinne med ljus. 
För mig har detta varit sommaren 2007. 
Ja, det har regnat, och regnat, och så har det 
regnat lite till. Men det spelar ingen större roll  
när man kan få kvällar som denna. Jag vill inte 
minnas alla millimetrarna som har kommit från 
skyarna, inte heller de morgnarna man vaknat 
av att åskan har dundrat utanför fönstret. 
Ja, visst jag kan känna att hela sommaren 
har gått mig förbi. "jag ska bara jobba lite..."
 så blir det ju aldrig. Så var det höst och vad 
har jag gjort i sommar... jo jobbat.  

Det jag kommit underfund med i sommar är 
att jag trivs oerhört bra med min vardag. 
För att sommaren ska fylla samma plats som
 det gjort innan, en frihetskänsla... så krävs 
det att jag tar tag i mitt liv. Det krävs en 
förändrig... och som sagt så är det bara jag som 
kan påverka hur mina framtida somrar 
kommer att se ut. Och en sak är säker... 
kärlek har gjort denna sommaren vacker. 
Annars... så är det nog bara denna 
underbara solnedgång jag vill minnas.

mitt liv... mina val

Jag vill... jag kan säga ja, jag kan säga nej. Jag är född med en fri vilja. Med det kommer också att jag som människa måste ta ansvar för mina val, och de konsekvenser som kommer med att välja. Människan har blivit expert på att se sig själv som ett offer - att skylla sina val på någon annan än sig själv... något som egentligen är en omöjlighet.
Problemet är att ibland blir man så trött på att ta ansvar... man vill bara att någon annan ska besluta, att någon annan ska ta konsekvenserna... men så är det inte, och så kommer det aldrig att bli. Ingen annan kommer någonsinn ta ansvar för ditt liv. Om någon skulle göra det, skulle även du fråntas din fria vilja. Om du är beredd att göra det så kanske... men jag vill kunna välja själv. Jag vill njuta av att kunna säga ja och nej, för alla kan inte det. Alla kan inte välja om de vill äta eller inte... om de vill sitta och mysa i soffan, eller bli nerbäddade i sängen. Det som för många är en självklarhet är för andra en omöjlighet. Så nästa gång du försöker skuffa över konsekvenserna av ditt eget handlande på någon annan... se det som ett privilegium att dina val leder till konsekvenser!

jag tror på solen

jag tror på solen, även när den inte skiner.. jag tror på Gud, även när han är tyst.
En sommar som denna är det viktigt att man inte slutar tro på solen... för den har definitvt inte hedrat oss med sin närvaro många stunder. Trots detta är sommaren en tid att njuta. Jag tänker definitivt inte låta sommaren 2007 bli sommaren med dåligt väder. Ta det som är positivt istället.... sommaren då jag läste fler böcker än någon sommar tidigare.... eller för mig blir det nog sommaren med....
Man kan inte styra om solen skiner eller inte skiner. Men du kan faktiskt styra hur det dåliga vädret påverkar dig. Låt det inte nå dig så att det även regnar i ditt sinne, det räcker med att det öser ner utanför fönstret. Jag har i alla fall sol i mitt sinne... jag tror på solen, och tänker inte sluta tro!

Om att säga att det inte går...

... hur många gånger har man inte sagt: "det här kommer aldrig gå"... var sätter vi egentligen vår gräns för det vi vill kalla en omöjlighet? Efter ett nu avslutat solskensläger 1 här på Furuboda har min gräns för vad som är omöjligt flyttat sig. Jag har insett att med alla de förutsättningar jag har, så är det nästan förbjudet för mig att säga att någonting någon gång skulle vara ens nästan omöjligt. Det är bara så att en del saker kräver mycket mer träning, och med det fler misslyckanden. Men man måste kunna trampa över alla de gånger man misslyckats, och kämpa vidare. Inte fokusera på det man inte kan, utan det man kan.
Så många gånger när jag klättrat och känt, att det här, det kommer aldrig gå. Jag hade fel, det kommer gå bara jag övar tillräckligt mycket. Frågan är då... varför övar vi inte?
Jag tror att det helt enkelt handlar om tid. Vi förväntas kunna allting på en gång, det finns ingen tid att vara lärling till livet. Ingen tid att misslyckas 1000 gånger. Problemet är då... att ibland måste man misslyckas 1000 gånger, för att ens lyckas en enda gång.

Det finns tulpaner...

Igår var jag med om något ytterst berörande... Som varje år på solskensläger 1 så är det "Sikta mot stjärnorna", en av lägrets stora höjdpunkter. Jag hade blivit ombedd att läsa en text innan en av låtarna, texten som sedan en tjej skulle framföra i tonsatt format. När jag satt och förberedde mig lite snabbt, precis innan jag skulle upp på scen, hann jag inte riktigt läsa hela texten. Så när jag står där framför publik, så inser jag vad orden på pappret beskriver. De beskriver den känsla som jag upplevde när jag insåg att jag inte har en bror som är som alla andra. Kvinnan som skrivit texten beskriver det från en moders synvinkel, inte från ett syskons. Egentligen tror jag inte att känslan en moder har är jämförbar med känslan ett syskon har... men jag tror trots det att jag hade kunnat beskriva min känsla i precis de här orden
...Jag hade planerat en resa till Italien, jag hade alltid velat åka till Italien. Men när planet landar utbrister flygvärdinnan i: "Välkommen till Holland"...
Du kommer vara tvungen att köpa nya guidböcker, lära dig ett nytt språk... men du kommer under hela din vistelse upptäcka allt efter hand... hur underbart Holland är. Trots detta... så kommer du kanske aldrig riktigt över besvikelsen att du inte kom till Italien. Men å andra sidan, så fick du ju faktiskt upptäcka Holland... ett ställe som de flesta aldrig får se! Du är priviligerad! Jag är priviligerad som har en bror som inte riktigt är som alla andra... jag har fått del av något, som inte många ens har en aning om hur det ser ut. Och bara så ni vet. Så finns det tulpaner i Holland...

Du kan glömma dina ensamma stunder...

...du kan lita på teknikens under...Ja, då var det väl dags för mig att skaffa en blogg också... faller helt enkelt för grupptrycket.
När solen nu äntligen har tagit sitt förnuft till fånga och insett att dess uppgift är att lysa och vara framför molnen... eller hur det där nu funkar... så sitter jag inne i en datasal. Känns lite småtragiskt. Jag har helt enkelt blivit begraven i teknikens under. De enda ljuden runt omkring mig är tangenters knapprande och fläktarna som i värmen kämpar för att kyla ner apparaterna. Underbart att leva i den välsignade teknikens värld...