Om att säga att det inte går...

... hur många gånger har man inte sagt: "det här kommer aldrig gå"... var sätter vi egentligen vår gräns för det vi vill kalla en omöjlighet? Efter ett nu avslutat solskensläger 1 här på Furuboda har min gräns för vad som är omöjligt flyttat sig. Jag har insett att med alla de förutsättningar jag har, så är det nästan förbjudet för mig att säga att någonting någon gång skulle vara ens nästan omöjligt. Det är bara så att en del saker kräver mycket mer träning, och med det fler misslyckanden. Men man måste kunna trampa över alla de gånger man misslyckats, och kämpa vidare. Inte fokusera på det man inte kan, utan det man kan.
Så många gånger när jag klättrat och känt, att det här, det kommer aldrig gå. Jag hade fel, det kommer gå bara jag övar tillräckligt mycket. Frågan är då... varför övar vi inte?
Jag tror att det helt enkelt handlar om tid. Vi förväntas kunna allting på en gång, det finns ingen tid att vara lärling till livet. Ingen tid att misslyckas 1000 gånger. Problemet är då... att ibland måste man misslyckas 1000 gånger, för att ens lyckas en enda gång.