Det finns tulpaner...

Igår var jag med om något ytterst berörande... Som varje år på solskensläger 1 så är det "Sikta mot stjärnorna", en av lägrets stora höjdpunkter. Jag hade blivit ombedd att läsa en text innan en av låtarna, texten som sedan en tjej skulle framföra i tonsatt format. När jag satt och förberedde mig lite snabbt, precis innan jag skulle upp på scen, hann jag inte riktigt läsa hela texten. Så när jag står där framför publik, så inser jag vad orden på pappret beskriver. De beskriver den känsla som jag upplevde när jag insåg att jag inte har en bror som är som alla andra. Kvinnan som skrivit texten beskriver det från en moders synvinkel, inte från ett syskons. Egentligen tror jag inte att känslan en moder har är jämförbar med känslan ett syskon har... men jag tror trots det att jag hade kunnat beskriva min känsla i precis de här orden
...Jag hade planerat en resa till Italien, jag hade alltid velat åka till Italien. Men när planet landar utbrister flygvärdinnan i: "Välkommen till Holland"...
Du kommer vara tvungen att köpa nya guidböcker, lära dig ett nytt språk... men du kommer under hela din vistelse upptäcka allt efter hand... hur underbart Holland är. Trots detta... så kommer du kanske aldrig riktigt över besvikelsen att du inte kom till Italien. Men å andra sidan, så fick du ju faktiskt upptäcka Holland... ett ställe som de flesta aldrig får se! Du är priviligerad! Jag är priviligerad som har en bror som inte riktigt är som alla andra... jag har fått del av något, som inte många ens har en aning om hur det ser ut. Och bara så ni vet. Så finns det tulpaner i Holland...