puha...

vissa veckor är bara inte som andra. Allt skräp började med att jag i tisdags fick veta att vi skulle anmält oss till höstens tentor i tisdags... bull... danskar... så nu får vi se om det blir något tentaskrivande för mig den här terminen överhuvud taget. Annars är det ju party som gäller (eller inte...) lite smått deprimerande om jag får säga det själv, vilket jag ju faktiskt får iom att det faktiskt är min blogg. Jaja... det är inte slut än. När besten i mig lugnat sig över detta, så var det bara dags för att nästa sak skulle hända.

Vissa dagar är det nog inte meningen att man ska gå upp ur sängen. Vissa veckor ska man nog bara bädda ner sig och läsa en bra bok, se några houseavsnitt och helt enkelt bara inte göra något som kan orsaka något. Så kändes det verkligen idag när jag insåg att det som absolut inte fick hända hade hänt. Jag hade låst in mina nycklar i rummet. De låg så fint på skrivbordet när jag lugnt och sansat smäckte igen dörren. När jag kom ner i köket och skulle låsa upp letade jag efter nycklarna och fann snabbt ut att jag inte hade dem... de låg på skrivbordet..ahahhahahahhaha, frustration är min paroll. Vad gör man? Pajjar en ruta... nej, dum idé. Försöker bryta sig in... nä, det funkade inte. Tur var väl det. Hade jag kunnat de, hade ju vem som helst kunnat ta sig in. (Även om det i detta fall hade varit en betydligt billigare lösning). Nä, istället blev det till att ringa en låssmed... vad skulle han ha för att öppna dörren? Jo 500 sura kronor. Var det första gången jag låste mig ute? Japps... var det sista... definitvit... nästa vecka blir det att gå till en låssmed och göra 10 kopior av nyckeln och ge dem till diverse vänner... kanske till och med gräva ner en och en annan i trädgården. Puha... det är helt enkelt inte min vecka.