saknar du dig själv?

Jag längtar alltså strävar jag... finns det en bra och en dålig saknad? I så fall måste det ju vara en dålig saknad när det gör ont i magen, eller? Något som gör ont kan ju inte vara bra... så brukar jag i alla fall resonera. Det är sällan saker som gör ont, i alla fall för stunden, är bra. Kanske leder det i längden till att något blir bättre än det var förut. En relation prövas, kanske är det relationen till dig själv som behöver testas... Har du någon gång längtat efter dig själv? Saknat den person som du brukade vara. Kankse är det samma sak som att gå vilse i livet. Man tappar bort sig själv, och när man varit borta tillräckligt länge, så saknas man... förhoppningsvis. Problemet är att ingen annan kanske saknar dig på det sättet som du kan sakna dig själv. Det är något du måste göra själv... Se till att hänga upp lappar bland dina medmänniskor när du känner att du behöver hjälp att finna din vilsna själ. Häng upp dem så tidigt som möjligt... det är dock aldrig försent. Gud ser dig, och han ser din vilsna själ. Du behöver inte skylta för honom, han vet... Men som sagt, se till att sakna dig själv när ingen annan gör det. Ta vara på den människa just du är, och se till att dina medmänniskor gör det också. Men medmänsklighet är ingen självklarhet, så ta ditt ansvar. Var alert och uppmärksam på andras skyltar... hjälp andra att leta efter sig själva, så kanske även du finner dig själv på vägen...