inget speciellt...

det var evigheter sedan jag bloggade... och nu när jag sitter hemma hos min kusin och hans flickvän i deras soffa, i Malmö... så tänkte jag att du får det vara dags helt enkelt.
Vad har jag då för tankar idag? Vet inte riktigt... livet är kanske lite sidådär just nu, men det är nog bara så det är tror jag ibland kanske, eller något.
Ni vet när det bara blir lite för mycket... och när det redan är för mycket, så tappar man ut glasflaskan med sweet and sour på kakelgolvet, så att den går i tusen bitar, och golvet blir klibbigt som klister. Ja, då blir liksom inte allt direkt bättre - ja inte om du frågar mig i alla fall.
När man redan är sen, och på vägen hoppar kedjan av cykeln och det känns som om hela världen rasar samman. Ja, det enda som känns rätt att göra vid sådana här tidspunkter är att sätta sig ner och gråta en skvätt... tycka lite synd om sig själv för en stund, och hoppas att när den sista tåren har fallit, att liksom allt bara är över. Men man är nog allt bra töntig... bor i ett (eller ibland två) i-länder, och har en familj som älskar en... det finns liksom inget att gny över. Trots detta gnyr jag. Men slut på det... nu ska jag istället gå och trösta någon som skriker när han inte är nöjd... mycket mer konstruktivt. Så är det i alla fall någon som lyssnar och klappar på dig... och faktiskt tycker lite synd om dig... det var bättre att vara 2 månader gammal... synd att man inte minns...